Idag har jag verkligen gjort allt för att inte bryta ihop.

Vaknade tidigt och fixade mig, gick ut och gick en lång runda med mamma och bara pratade om massa grejer.

Det har känt som om jag har så mycket att säga, som om jag har fått nog och bara skiter i alllt-planerar utifrån mig själv.

Jag har fått nog, jag har något i huvdet som jag inte får ut,eller som jag inte får fram - för jag får ut massor av meningar.

Efter att ha varit hos mamma en stund så gick jag hem. Men blev orolig och ängslig direkt- Ville göra något,något speciellt men visste inte vad. Som om jag hade energi till tusen men inte veta var jag skulle göra av den.

gick hem till mamma igen. Moster kom och bjöd på bullar och jag fick kräka av lite mer till henne och pappa.

Det har varit så många tankar och så mycket frustration så jag inte kommer ihåg vad jag vill, vet eller kan längre.

Jag känner mig helt tom med massa tankar som jag inte vet var jag ska lägga. En ångest liknande känsla, som om jag har gjort något fel.

Jag hatar känslan av att känna mig fel, för jag vet inte vad jag gjort för fel utan det känns bara som jag gjort fel..

Kanske är det så att så fort jag tänker på mig själv och sätter mig själv i första hand så känns det som jag sviker massor med människor  och att jag gör fel.

jag har alltid varit tjejen som muntrat upp alla andra, alltid funnits där och alltid gjort så folk har haft roligt. Det har varit viktigt för mig -för mår andra bra så mår jag bra.

Dom flesta tycker nog att dom själva är snälla - men jag är genom snäll. jag kan vara hård och riktigt bitchig,riktig häxa - men det är bara om man är orättvis eller dum mot mig. Annars så är jag snäll och tänker hela tiden på att min omgivning ska må bra och tro på sig själva, det är så viktigt för mig så att det tagit all kraft ifrån mig. och det är ingen snyft histora att folk ska tycka synd om den tjejen som är suuuuupersnäll mot alla medan alla bara är suuuuuuperelaka mot henne,buhuh.

Nej inte alls, jag är inte sån som vill att folk ska tycka synd om mig. Sån uppmärksamhet har jag aldrig behövt, aldrig haft en tanke på ens. Jag har mer tyckt det varit jobbigt att folk tröstar en, det har varit obekvämt .

det har varit självklart för mig att inte behöva bli ledsen. Varför skulle någon vilja såra - INGEN kan såra mig,inbillade jag nog mig själv helt omedvetet. Så därför ville jag inte heller visa mig ledsen, det fick mig att känna mig som en dålig människa.

Jag har nog inte gjort något fel, och allt kommer kännas bättre imorgon. jag hoppas tankarna blir klarare.

Jag måste sluta se så stor på grejer, och ta det bit för bit. Del-mål innan huvudmålet. Huvudmålet vet jag, men hur kommer jag dit och hur börjar jag tänka och bry mig på riktigt om mig själv.

Jag måste sluta bry mig om alla andra,världens orättvisor,idioter,och alla andras måsten.

Just nu är jag den viktigaste i hela mitt liv - jag borde inte bry mig om något annat,for now.

Men nu ska vi skita i det.

Vaknbade tidigt idag oxå. Träffade mamma och gick ut och gick en runda - kräkte av mig massa skit. Jag hatar verklige hur världen fungerar-det kryper i hela kroppen på mig hur dumma i huvudet människor är - speciellt i den här kommunen. Googla och LÄS att hässleholm är det värsta stället på jorden, djävulens barn är bosatta här. jag överdriver inte.

Här är inte EN enda människa som är någerlunda funtad i huvudet. AH! det värsta är att det är jag som ser konstig ut- men fan! folk skulle bara öppna ögonen så dom såg! För det är fan inte rätt så som dom flesta är här, dom är så korkade! Så ego och på det fulaste sättet, sååå jobbiga och krävande.

Ah skitsamma.

Var ute och gick en timme, fick huvudet rensat - och nu kom solen fram oxå :) Så kanske blir det en bra dag idag ändå :)

Dom senaste dagarna, veckorna har jag ju varit sååååå bitter och sur - vill inte vara kvar här. Säljer min kropp och ber en gubbe köpa en stor lya i spanien eller nåt,enkelt och lätt - men det är inte jag. men jag ÖNSKAR jag hade varit sån som hade kunnat göra så utan att bry mig, utan att känna mig äcklig och misslyckad.

Fan...

Nej nu ska jag gå hem, se vad man kan hitta på idag............

Vet inte vad jag ska skriva - har så mycket jag bara vill kräka ur mig, men samtidigt inser jag att jag är patetisk då - men aah samtidigt vill jag bara få ut allt det här jag har i kroppen som får mig att fullstänsigt falla sönder.

Jag vet inte vad jag gör länge, jag vet inte vad jag menar eller vad jag säger. Jag vet inte vilka jag tycker om, jag vet inte om jag tckcer om någonting av det här.

dom säger att man själv betämmer- men varför i helevte händer inte det som jag bestämmer mig för då. jag kämpar så jag håller på att gå sönder -varför syns inte det ? varför märker inten det utan istället bara klanar ner på mig, gnuggar i hividet om att jag är fel. - har jag verkligen ingen vän som bryr sig på riktigt ? Jag som hela livet har förökt vara en god vän mot alla - varför är ingen en god vän till mig ?! Varför hittar aldrig jag rätt ?

Jag är så arg, så jävla arg! För det är jag som ser dum ut medans det är världen och alla andra som är fucked! Det är bara det att dom inte ser det. Männsikan ser inte att den förstör människan......och alla bara har näsan i vädret inför folk som inte är som dom - jag haaaaaatar det!!

Jag viill att allt ska vara bra. Men för att vara bra måste jag bli så ego och hemsk och bara tänka på mig själv först - och jag är inte sån, jag vill gå tillsammans och vara bäst tillsammans. jag vill vi alla ska kunna prata med varandra utan att någon känner sig hotad eller nerkärnkt.

Varför är allt såhär ?

Jag passar inte in, sanningen är att jag passar inte ihop med människor - jag förstår inte dom, och jag har svårt för att acceptera deras korkade syn och tankesätt! Jag hatar dom! nästan alla människor hatar jag!

men jag får det tillsagt att man inte kan gå emot ett helt folk utan vi måste se det realistiskta  - och det är att det är mig det är fel på, fel som jag försökt med inte klarar att ta mig ur - där är alltså bara en väg kvar,eftersom ingenting annat går. Jag har hållt på i 5 år, och jag står fortfarande på samma fucking plats och stampar -trots att jag kämpat så jag nästan gått sönder....

Jag pallar inte, jag gör verkligen inte det.

Jag hatar såna självmords horor som bölar om det, men det kan hända vem som helst. man tappar synen för allt, och då finns där bara en grej kvar.

Blev på lite bättre humör igår.

Drog och firade pappa som fyllde år. Sen var jag nog bara hemma tror jag.

Sov 10 timmar eller nåt, skitskönt. Så idag lär jag väl kunna hålla ögonen öppna ^^

Det var skitfint väder igår men kallt, hösten har verkligen kommit. Och idag är det ju riktigt ruggit... Svin kallt. Fast jag älskar den friska luften som kommer på hösten och samma på våren - precis som om luften byts ut till renare eller nåt :P

idag kom min andra laddning med kort som jag beställt. Fast jag blev inte alls lika glad denna gången :P haha. tror det beror på bilderna. Jag bara valde och tydligen var det inga fina bilder att ha som foto :P

Men men. Ska beställa en omgång till. Sen är jag nöjd, for now ;)

Sitter och kollar lite lägenhter. Har hittat två stycken men vill prata med pappa om dom först, se vad han tycker.

Lillebror och hans brud ska köpa lägenhet nu så jag är verkligen oxå på, jag vill oxå ha min egen lägenhet! Eller det viktiga är väl att jag får en annan lägenhet. och som det ser ut nu så måste jag bara hitta en, och sen flytta. Det vände och allt ligger nu på mig. Men det är inga problem, för det går nog fortare.

Aja, babbel.

Nu ska jag diska och sen ska jag hämta ut paket med underkläder :)

Måste börja prioeritera vad jag handlar - kläder är det heeeelt stopp med! underkläder, väskor,heminredning och skönhets produkter är helt okej ;)

Försöker bli på bättre humör.

musik som för mig har sin mening
och får mig att le :)

Försökte få en bra start på dagen.
fast jag lagt mig sent två dagar i rad nu och sovit under dagen,så gå jag vaknat 7.20 Bara så och helt klarvaken.
Idag drog ut,som igår, och gick en runda och sen hem till mamma,hann inte mer än sätta mig förrän det blev bråk.

Jag är trött på att ingen lyssnar på mig. jag är 25 år och ingen tar mig på allvar.

Att inte bli stöttad utan istället nerpratad. Fattar NÅGON vad det gör med folk ?! Att aldrig få ta ett beslut själv utan bli tillsagd vad som är bra,dåligt,rätt,fel. och när man väl försöker göra gehör ifrån sig ja då betraktas man som konstig.

Jag har blivit sån som hela tiden förklarar mig och traslar in mig i någon ord lek hela tiden i räddsla för att bli missförstådd.

Jag överdriver varje mening just för att få folk att lyssna och kunna jämför och förhoppningsvis förstå.. Men alla är helt fucking hjärndöda och det värsta är att dom får mig att känna mig dum, att känna mig fel.

Så jag kan förstå varför ingen tar mig på allvar, jag utstrålar antaligen som väldigt osäker. Vilket jag egentligen inte är, och det är som att jag ibland ansträgner mig för mycket och därför blir allt fel i istället för bra som egetnligen är hela syftet.

jag vill ha någon att kunna bolla med. Jag kräver inte att folk lyssnar på mig, jag är inte sån - men jag vill kunna kräva att folk förstår mig - det är där jag går emot dom flesta. Dom flesta vill synas och bli hörda, jag vill bara bli förstådd och accepterad. Och hade inte människan varit bättre då ?
Om man lyssnade för att förstå och inte för att höra..... förstår någon mitt tankesätt ? Eller är jag konstig ????

Jag blir helt tokig på att jag dumförklaras hela tiden.

Att det hela tiden känns som om jag måste förklara mig för att inte verka dum i huvudet - jag har en sund inställning, jag ber dig bara förstå. För jag förstår gärna dig.

Det är tragiskt när man längtar tillbaka till ett liv som bara gick åt ett håll och inget bra håll - just för att den tiden fanns där folk som lyssnade och pratade med en,förstod vad man sa trots sinnesrubbningen.

Man behöver inte vara på samma nivå för att förstå varandra -man måste bara ha ett öppet sinne....

och det har inte många idag, om man inte är missbrukare (tro det eller ej,börja knarka och se vilket opend mind du har haha)

Men tyvärr är det så..

Jag vill bli stöttad av dom jag älskar mest till att jag kan om jag vill, hur galen tanken än är. I was not born with a brain disorder, so I could probably clear it out