Direktlänk till inlägg 22 oktober 2019
Då är vi här,med facit i handen.
Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls!
Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter.
Så hur mår jag då? Nu när jag är själv. Varje dag är en kamp kan jag säga. Det är tufft att vara helt själv. Med alla negativa tankar,att tänka om för det inte blev som jag tänkt mig från början. Min "familj" blev aldrig... och den är tuff..
Men jag klarar mig,jag har inget val.
Min son är mitt allt så jag kämpar för hans skull,kommer alltid göra det.
Det får bli ett inlägg snart igen,jag lovar inte det,men ni ska veta att det alltid kommer dyka upp något nytt här.
Ha de så bra sålänge!
Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...
Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...
Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...
Ja, vad normen är liksom. Ha rutiner och koll på livet. Jag har noll koll och få rutiner. (Med barn kommer det liksom till dom där få rutinerna) Hela familjen sover, la sig i normal tid (det normen säger) Jag däremot jag sitter upp, antagligen ...