Jag är väldigt bra på att förlåta människor,jag förlåter nästan vad som helst. Jag kallar det -att inte vars långsint.
Men det har sina negativa sidor det där. Vissa förtjänar inte att bli förlåtna, för dom förstår inte deras misstag.
Dom som kan ljuga sig blinda, dom som vägrar släppa sitt ego och se felet. Dom förtjänar inte att bli förlåtna! Såna kommer ju aldrig förändras ändå. Kanske för stunden eller ett kort tag- men allt återuppspelas om och om igen.
Varför lär jag mig aldrig angående dom där idioterna..
Att förlåta ska vara en stor grej, i mitt hjärta värmer det när jag tänker på förlåtelse.
Jag glömmer bort att vissa andra kanske inte känner den grejen för förlåtelse. För vissa är det bara ett ord, jag vet det- jag måste slå in det i huvudet!

Att förlåta all skit som kastas mot en sänker dig till slut. Man tappar betydelse, tillslut även för sig själv. Man betyder noll, alla ord blir tomma.
-Och inuti skriker det i hysterisk panik!
det är inte värt det.

Alla får ta ansvar för sina egna handlingar, för sina egna liv.
Jag vill.intebleva sådär, jag vill förändras och vara förstående både mot andra men framför allt mig själv!
Keepin it real, som jag brukade säga ;P




Skönt att få skriva av sig ^^
Godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...

Skulle gå in och beställa lite kläder tänkte jag, eftersom jag ändå inte kan sova på nätterna-trots att jag vaknar tidigt om dagarna... Aja iaf,behövde lite nya tröjor och linne. Går in och börjar bläddra. Och vad i hela helvete är det vi ALLA (ty...

Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...

Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...

Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...