Då är vi här,med facit i handen.
Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls!
Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter.

Så hur mår jag då? Nu när jag är själv. Varje dag är en kamp kan jag säga. Det är tufft att vara helt själv. Med alla negativa tankar,att tänka om för det inte blev som jag tänkt mig från början. Min "familj" blev aldrig... och den är tuff..
Men jag klarar mig,jag har inget val.
Min son är mitt allt så jag kämpar för hans skull,kommer alltid göra det.

Det får bli ett inlägg snart igen,jag lovar inte det,men ni ska veta att det alltid kommer dyka upp något nytt här.

Ha de så bra sålänge!