Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med.
Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk.
Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och behandlar mig och min son som luft och som om att vi är i vägen. Jag frågar om vi ska gå hem, men det får vi inte, så vi stannar och till slut smäller det, oftast ganska så ordentligt.
Samma sak denna gången, men denna gången fick jag verkligen nog!

Jag har pratat och pratat, förklarat och bett om ursäkt för sånt som sårat.
Han, han har suttit tyst, i 6 dagar! När han nu får spel denna gången så exploderar jag (som vanligt), MEN väljer att lugna mig då jag inser att den människan aldrig kommer att lyssna eller förstå mig. Allt ska vara på hans sätt. Så att explodera löser inget, har aldrig gjort. Han lyssnar inte bättre nästa gång, hur lugn och pedagogisk jag än är.
Han fattar helt enkelt inte.

Jag höll mig lugn, gick ifrån honom.
Nästa gång han kontaktar mig förväntar jag mig att killen pratar, men nope! Inte ens när jag frågar honom grejer. Så jag börjar koka, och får svårt att hålla tillbaka det. Ber han gå, men näe då leker han pappa och börjar vara med vår son, en stund, för att sen sätta sig som en hopplös jävla groda som är okontaktbar. Det börjar riktigt koka i min jävla gryta.
Tiden går, en timme två. När jag väl säger till idioten, fortfarande ganska lugn, så börjas det.

Jag blir anklagad för att inte lyssna på honom, att jag inte vet något så jag får inte vara arg, och sen då det som mest bevisar hans intelligent - vilken hora jag är, hur jag lurat honom och lekt med honom. Nämnde jag att vi inte är 15, inte ens 16 utan det dubbla här! Men näe han väljer på riktigt att anklaga mig för att ha legat med inte bara en utan en hel drös med snubbar. Vilket jag verkligen inte har! Så hora, hora, hora hora äckliga hora får jag höra hela hela tiden under tiden han påpekar att jag ska lyssna och förstå... Såååå rubbad snubbe!!

Jag tar ingen skit så är det bara.
Kalla mig vad man vill, det rör mig ingenstans. Men när man gång på gång återupprepar en falsk anklagelse mot mig då jävlar tänder jag till på alla fyra! Så det ballade ur, som vanligt när man fittar sig med mig! Det är så jävla dumt, för jag blir ju sinnessjuk på riktigt.

Så för att jag framför allt inte ska göra mig olycklig på den nollan, men också för att skydda min son från dåligt beteende och orolig vardag så får den där snubben försvinna från mitt liv.
Det får bli umgänge med sonen, för heltid kan pappan inte ta hand om honom, jag sköter ju alltid det annars för att 6åringen som ska vara fullt normal behöver mer uppmärksamhet och hjälp än min 2åring. (Yess jag är bitter på 6åringen för att hans föräldrar inte lär honom hur man beter sig och min son blir drabbad av det)

Så jävla svårt det är när det är pappan till barnet, för min son tycker ju om sin pappa oavsett vad, och jag vill bara ha bort idioten från planeten helst...
Jag får försöka glädjas åt att min son ser mig som trygghet som skriker när jag blir arg, och pappa är bara en buspappa som helt plötsligt kan börja skrika från ingenstans.