Måste tipsa!

Mobilabonnemang Vimla! Hur bra som helst! Man binder inte upp sig på något, man får alltså säga upp sitt abonnemang precis när man vill.

Och det bästa just nu är att man får 22 GB surf, 600sms/mms och 60 samtal för bara 125kr/månaden i 3 månader. Efter det betalar man 250kr/månaden. Sen kan man även ändra så man har fria samtal och sms för då 300kr i månaden.

Klicka in er här så ni inte missar erbjudandet som är just nu!

Jag älskar att man får så mycket surf, dessutom så sparas allt man inte använder upp. så använder man bara 100sms på en månad så går resterande över till nästa månad.

Som jag har 62GB surf som jag sparat ihop pga att jag inte använt upp alla surf vissa månader.

  Dagen då han var beräknad

När vattnet hade gått så åkte jag och min mamma in till Kristianstad för att jag ville mest :P

Jag förstod ju inte att ungen inte kom bara för att vattnet gick. Så påväg in till Kstad när jag pratat med CSK och fått förklarat för mig att jag ska vänta så åkte vi inom Max och käkade, eller mamma åt- Jag kunde inte pga att jag legat sjuk dom sista 3 dagarna,spydde så fort jag fick något i mig.

Jag ville få igång mig så vi kunde åka till BB,men det gick ju sådär :P
Så vi åkte vidare hemåt efter att ha snurrat i kristanstad lite grann. Drog inom maxi stormarknad och vandrade runt för att få igång värkarna men nope!
Så det blev upp till akuten i Hlm och satte drop på mig eftersom min energi var totalt bortblåst efter tre dagars kräkandes, sen hem och vila mig.

Var jättesvårt att sova den natten, jag låg liksom och väntade på värkarna.

Pappa bara; du behöver inte vänta, du lär känna de! haha, och ja jo den smärtan går inte att ta miste på.

Så dagen efter åkte vi in och jag fick första medicinen för att bli igångsatt runt kl16-17 på kvällen.

Värkanara kom runt kl22 och kl 23.26 var han ute :)

Så kom min lilla älskling, en liten pojke. En frisk liten sötnos, helt underbar är han.

Trots att det gått två veckor så har jag inte riktigt smält det här, jag är fantamig mamma :)

Förlossningen gick galant! 2 timmar efter att värkarna började var han ute.

Det är inte så vanligt för förstföderskor att det ska gå så snabbt. När jag kom in på BB och skulle bli igångsatt sa jag till barnmorskan att det skulle ta 4 timmar det hela. Hon trodde inte på mig och kallade mig optimist :P

När denna barnmorska kom på morgonen igen blev hon hel förvånad över att jag klarade förlossningen på halva tiden än vad jag sagt :P Riktig superwoman! yupp yupp! :)

Vattnet gick hemma i mammas säng på onsdagen kl 13.Känns verkligen som om man kissar på sig utan någon som helst kontroll, de bara rinner vatten som man inte kan stoppa, och inte lite vatten heller :P

Jag trodde det var som man såg på film, att när vattnet gått så är det dax. Men nope, vattnet gick och 24timmar senare åkte jag in till BB och blev igångsatt.

Allt gick så fort tack vare den underbara barnmorskan som förlöste mig, Therese hette hon. Hon var en person precis i min smak! Hon stöttade mig superbra och var så himla duktig. Min fiffi gick inte sönder alls och inte ens en vristning fick jag i underlivet haha :P

Hon bara "jag är lite lat, så jag orkar inte sy dig. Så jag kommer hålla emot här så gör vi detta så fint vi kan" -underbara roliga människa :P Bäst!

Är väldigt glad jag fick henne, för barnmorskan som va i arbetspasset före henne hon lyssnade inte ett dugg på mig! När värkarna kom och dom blev tätare och gjorde mer ont så tyckte hon att jag inte skulle kunna prata om det var "riktiga" värkar. -Du får stå ut sa hon, det ska göra mer ont. Jag bara WHAT THE FUCK! Ge mig något då för nu gör det jääävligt ont!

Så Therese hann inte ens läsa igenom mitt förlossningsbrev men ändå blev det exakt som jag ville ha de :) GRYM! kommer aldrig glömma denna kvinnan!

Inget smärtstillande hann vi med heller, det gick undan som sagt. Fick syrgasen men den hjälpte inte ett skit. Tagit det för mycket i underhållande syfte förr, så det var bara onödigt att försöka andas i den där. (svårare än man tror att andas i en sån där syrmask)

Hade planerat att ta ett bad och sådär eftersom jag slappnar av i varmt vatten, men jag hann bara säg att jag skulle förbereda mig för badet sen kom jag inte längre förrän det pressades på.

Det är en smärta som gör att man bara vill krysta, hela kroppen tar i! Annars vet jag inte hur man ska förklara den där smärtan. Värkarna är värst, när ungen väl ska ut är bara jobbigt påfrestande för kroppen. Man tror man inte orkar men kroppen bara-yess you do,nu kör vi! kroppen sköter de om man bara låter det ske (vilket inte är så himla lätt som det låter haha)

Lill killen,som fortfarande inte har fått något namn vägde 3095g och var 48cm lång :)

Det här med namn är jättesvårt. Hade tänkt Liam, men han ser inte ut som en Liam så det blir inte det. Och nu står det helt stilla bara för det. Har fått huuuuur många förslag som helst men det är inget som känns riktigt rätt. Börjar bli jobbigt att inte "hitta" det perfekta namnet till min perfekta pojke.

Men det kommer väl :)

Det som är skönt är att pappan till pojken har valt att han vill vara med nu. Det känns jättebra.

Jag hade klarat det själv om det hade behövts, men alltid skönare att ha pappans stöd. Min älskling förtjänar det, för hans pappa är verkligen en bra pappa. Hade varit tråkigt om dom gått miste om varandra.

Hur det blir mellan mig och pappan vet jag inte riktigt. Vi är väldigt goda vänner och jag hoppas det alltid kommer vara så, för jag vill aldrig bråka om vårt barn. Vi båda vill ju pojkens bästa, så det ska inte vara så svårt att komma överens.

Lill killen har ju dessutom en storebror :)

Kommer aldrig glömma den fantastiska blicken han hade när han fick se sin lillebror för första gången. underbara unge! han blev så lycklig, den reaktionen slår nästan min förlossningsupplevelse :P jag blev kär!

Just nu är vi ifrån varandra i 8 veckor. Lite tråkigt men nödvändigt tyvärr. Men det kommer bli bra när jag kommer hem igen :)