madelenee -I do it my way

Inlägg publicerade under kategorin MamaMe

Av madelene - 22 oktober 2019 20:42

Då är vi här,med facit i handen.
Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls!
Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter.

Så hur mår jag då? Nu när jag är själv. Varje dag är en kamp kan jag säga. Det är tufft att vara helt själv. Med alla negativa tankar,att tänka om för det inte blev som jag tänkt mig från början. Min "familj" blev aldrig... och den är tuff..
Men jag klarar mig,jag har inget val.
Min son är mitt allt så jag kämpar för hans skull,kommer alltid göra det.

Det får bli ett inlägg snart igen,jag lovar inte det,men ni ska veta att det alltid kommer dyka upp något nytt här.

Ha de så bra sålänge!

Av madelene - 29 oktober 2018 01:08

Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser.

Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något litet händer så hyperventilerar jag och springer runt som en yr höna och skriker. Fast senaste tiden har jag faktiskt försökt och ansträngt mig att ta kontrollen när jag blir arg. Lättare sagt än gjort med mitt humör!

Men åter till det som tynger ner hela min vardag just nu. Jag vet varken in eller ut.

En person har haft ett sånt äckligt beteende mot mig så jag valde att kapa helt med personen. När människan märkte detta så vände sig denna helt emot mig. Prata bakom min rygg, försöka förstöra för mig och min son, och helt se förbi min son. Det tar på mig mest! Att ingen av dom där hör av sig, inte för min skull men för min sons.
Men nej, inte ett knyst på mer än 2 veckor.
Jag blir så frustrerad, något måste sägas annars ger jag upp... Samtidigt som jag inte vill ge upp för jag vet att det kommer komma senare igen. Så antingen vill jag det försvinner för alltid eller så står människan kvar för min sons skull och slutar tjafsa.
Allt det där tjasfet har vi gått igenom 100gånger och det leder ingen vart pga att vi är på saker annorlunda. Och det är helt okej! Men man ska fan visa respekt för den andra, trots att man kanske inte tycker lika sant. Blir en person sårad över mina handlingar och vill han en ursäkt så är jag skyldig att ge den ursäkten även om jag tycker att saken i sig var löjlig. Det spelar ingen roll vad jag tycker om någon annan blivit ledsen av mina handlingar. Skadar man inte med vilje så ber man om ursäkt!

Men ja alla är vi olika, det är så tydligt. Tyvärr får jag ge upp alltihopa då,vilket plågar mig.

Jag ville verkligen det skulle bli bra. Men det går inte när inte alla är på samma plan. Det är så frustrerande! För det mesta hade gått att lösa med samtal mellan varandra. Men personen väljer att inte lyssna på mig och skapa sina egna sanningar om hur situationen ser ut. Det är också frustrerande!!

Vi får väl se hur allt slutar. Jag kommer inte ge vika med hur jag och min son vill bli behandlade iaf!
Respekt är viktigt för mig.

Av madelene - 13 augusti 2018 00:53

Ja, vad normen är liksom.
Ha rutiner och koll på livet.
Jag har noll koll och få rutiner. (Med barn kommer det liksom till dom där få rutinerna)

Hela familjen sover, la sig i normal tid (det normen säger) Jag däremot jag sitter upp, antagligen en timme till. Sen sover jag halva förmiddagen imorgon (efter jag gjort barn rutinerna)

Vad gör jag då? -Kollar tv, kollar sociala medier, spelar spel, njuter av tystnaden.
Det är ju normalt, inte så här sent bara så att det påverkar nästa dag.
För det ska ni veta är jag trött är jag trött, det går inte få upp mig även om man sa att det är krig utanför. Jag hade lagt mig ner igen.
Det enda, eller den enda som får upp mig är just min son. Och tur är väl det haha.
Men när han fått vad han behöver så blir det film-tajm tills jag sovit färdigt eller när hans tålamod tagit slut.
Sen blir kvällen precis som vanligt, jag är vaken längst.

Tröttsamt.

Man kan tycka att det är ju bara att ändra det. Men det där med förändringar är svårt för mig. Får öva på det (som jag säger om allt annat)

Av madelene - 22 april 2017 17:21

  Dagen då han var beräknad



När vattnet hade gått så åkte jag och min mamma in till Kristianstad för att jag ville mest :P

Jag förstod ju inte att ungen inte kom bara för att vattnet gick. Så påväg in till Kstad när jag pratat med CSK och fått förklarat för mig att jag ska vänta så åkte vi inom Max och käkade, eller mamma åt- Jag kunde inte pga att jag legat sjuk dom sista 3 dagarna,spydde så fort jag fick något i mig.

Jag ville få igång mig så vi kunde åka till BB,men det gick ju sådär :P
Så vi åkte vidare hemåt efter att ha snurrat i kristanstad lite grann. Drog inom maxi stormarknad och vandrade runt för att få igång värkarna men nope!
Så det blev upp till akuten i Hlm och satte drop på mig eftersom min energi var totalt bortblåst efter tre dagars kräkandes, sen hem och vila mig.


Var jättesvårt att sova den natten, jag låg liksom och väntade på värkarna.

Pappa bara; du behöver inte vänta, du lär känna de! haha, och ja jo den smärtan går inte att ta miste på.


Så dagen efter åkte vi in och jag fick första medicinen för att bli igångsatt runt kl16-17 på kvällen.

Värkanara kom runt kl22 och kl 23.26 var han ute :)


 

Av madelene - 21 april 2017 23:29

Så kom min lilla älskling, en liten pojke. En frisk liten sötnos, helt underbar är han.


Trots att det gått två veckor så har jag inte riktigt smält det här, jag är fantamig mamma :)

Förlossningen gick galant! 2 timmar efter att värkarna började var han ute.

Det är inte så vanligt för förstföderskor att det ska gå så snabbt. När jag kom in på BB och skulle bli igångsatt sa jag till barnmorskan att det skulle ta 4 timmar det hela. Hon trodde inte på mig och kallade mig optimist :P

När denna barnmorska kom på morgonen igen blev hon hel förvånad över att jag klarade förlossningen på halva tiden än vad jag sagt :P Riktig superwoman! yupp yupp! :)


Vattnet gick hemma i mammas säng på onsdagen kl 13.Känns verkligen som om man kissar på sig utan någon som helst kontroll, de bara rinner vatten som man inte kan stoppa, och inte lite vatten heller :P

Jag trodde det var som man såg på film, att när vattnet gått så är det dax. Men nope, vattnet gick och 24timmar senare åkte jag in till BB och blev igångsatt.


Allt gick så fort tack vare den underbara barnmorskan som förlöste mig, Therese hette hon. Hon var en person precis i min smak! Hon stöttade mig superbra och var så himla duktig. Min fiffi gick inte sönder alls och inte ens en vristning fick jag i underlivet haha :P

Hon bara "jag är lite lat, så jag orkar inte sy dig. Så jag kommer hålla emot här så gör vi detta så fint vi kan" -underbara roliga människa :P Bäst!

Är väldigt glad jag fick henne, för barnmorskan som va i arbetspasset före henne hon lyssnade inte ett dugg på mig! När värkarna kom och dom blev tätare och gjorde mer ont så tyckte hon att jag inte skulle kunna prata om det var "riktiga" värkar. -Du får stå ut sa hon, det ska göra mer ont. Jag bara WHAT THE FUCK! Ge mig något då för nu gör det jääävligt ont!

Så Therese hann inte ens läsa igenom mitt förlossningsbrev men ändå blev det exakt som jag ville ha de :) GRYM! kommer aldrig glömma denna kvinnan!


Inget smärtstillande hann vi med heller, det gick undan som sagt. Fick syrgasen men den hjälpte inte ett skit. Tagit det för mycket i underhållande syfte förr, så det var bara onödigt att försöka andas i den där. (svårare än man tror att andas i en sån där syrmask)


Hade planerat att ta ett bad och sådär eftersom jag slappnar av i varmt vatten, men jag hann bara säg att jag skulle förbereda mig för badet sen kom jag inte längre förrän det pressades på.

Det är en smärta som gör att man bara vill krysta, hela kroppen tar i! Annars vet jag inte hur man ska förklara den där smärtan. Värkarna är värst, när ungen väl ska ut är bara jobbigt påfrestande för kroppen. Man tror man inte orkar men kroppen bara-yess you do,nu kör vi! kroppen sköter de om man bara låter det ske (vilket inte är så himla lätt som det låter haha)


Lill killen,som fortfarande inte har fått något namn vägde 3095g och var 48cm lång :)

Det här med namn är jättesvårt. Hade tänkt Liam, men han ser inte ut som en Liam så det blir inte det. Och nu står det helt stilla bara för det. Har fått huuuuur många förslag som helst men det är inget som känns riktigt rätt. Börjar bli jobbigt att inte "hitta" det perfekta namnet till min perfekta pojke.

Men det kommer väl :)


Det som är skönt är att pappan till pojken har valt att han vill vara med nu. Det känns jättebra.

Jag hade klarat det själv om det hade behövts, men alltid skönare att ha pappans stöd. Min älskling förtjänar det, för hans pappa är verkligen en bra pappa. Hade varit tråkigt om dom gått miste om varandra.


Hur det blir mellan mig och pappan vet jag inte riktigt. Vi är väldigt goda vänner och jag hoppas det alltid kommer vara så, för jag vill aldrig bråka om vårt barn. Vi båda vill ju pojkens bästa, så det ska inte vara så svårt att komma överens.

Lill killen har ju dessutom en storebror :)

Kommer aldrig glömma den fantastiska blicken han hade när han fick se sin lillebror för första gången. underbara unge! han blev så lycklig, den reaktionen slår nästan min förlossningsupplevelse :P jag blev kär!


Just nu är vi ifrån varandra i 8 veckor. Lite tråkigt men nödvändigt tyvärr. Men det kommer bli bra när jag kommer hem igen :)

Av madelene - 4 mars 2017 22:02

Att vara gravid är inte alls sådär mysigt och "gulligt" som det ser ut. Det är mysigt väldigt få gånger om dagen faktiskt! :P


Idag har varit en sån dag då det inte alls varit gulligt eller mysigt, eller dagen började skit!

Grät som ett litet barn för ingenting! Kunde inte sluta, tyckte hemskt synd om mig själv och jag var ensamast i världen!


Typ hela dagen gick med det här fruktansvärda humöret och uppgivenheten, sen bestämde jag och mamma oss för att ändra om i mitt vardagsrum, så det gjorde vi! :) Jag demostrerade och hon flyttade, bra deal :P

Blev ganska bra :) Ska få in vaggan i vardagsrummet också, fixa lill killens hörna   

I veckan blir det att fixa sovrummet, jag demonstrerar och andra flyttar :)

En ganska mysig grej med att va gravid får jag väl erkönna haha!




Annars så känns det väl rätt bra. Är väldigt trött, får ont i ryggen om jag rör mig för mycket-eller sitter still för länge, och då dom här humörsvägningarna...

För övrig rör bebis på sig i vanlig ordning (vilket också är något som är mindre mysigt! Slår ju ihjäl halva inredningen där inne) Han växer också på som han ska, så allt är perfekt :) Och snart får jag träffa honom. Det är helt sjukt, att något levande ska komma ut ur min lilla muff, sinnesjukt- men spännande :)

jag ser fram emot det och är helt cool lugn ang förlossningen. Det får liksom gå som det går, jag har aldrig gjort det-dom som är där har gjort sin grej tusen gånger, så jag följer dom men framför allt min kropp.

Det är så olika för alla kvinnor också så det känns onödigt att lyssna för mycket på hur andras var. Absolut kul att och spännade att få höra och läsa om, men inget jag tar åt mig direkt. Jag läser det, önskar ibland att det blir som vissa har haft det, men är helt open minded ^^


    

Av madelene - 22 februari 2017 22:15

Idag överraskade min mamma och min moster mig med en babyshower!

Nära och kära var där och det var verkligen jättemysigt! Jag blev så chockad, först över att alla var där och sen alla pressenter.. Trodde bara vi skulle äta tillsammans och sådär.

Jättetrevligt var det, och ny energi fylldes på! Massvis med kärlek   


Fick jättefina grejer, och nödvändiga. Så hemla perfekt och jag va så glad och nöjd!


Tack alla inblandade! älskar er mest i hela världen. Verkligen en perfekt överraskning, roligt att se alla :)


     

Translate Formers!

Watch Me Do Me!

 

      
  

 


    

Latest news

Sök i bloggen

Arkivet

         

Alltid uppdaterad! Instagram
Follow on Bloglovin

Kategorier


Skapa flashcards