"Jag tycker inte om när jag gör sådär,sjukanmäler mig. Men jag mår inte bra,

även om det inte är en sjukdom som smittar eller ens syns på mig -så mår jag jättedåligt.

Mitt huvud gör så ont av alla tankar,

och ändå har jag sagt ifrån att dom ska sluta,för jag vet med mig själv var jag står!

Men mina tankar lever helt vilt... jag vill ju inte bry mig"

Jag tycker det är så fel. Jag kommer från ingenstans och hamnar i en situation där jag tydligen blir the dumbest bitch.

Jag anade redan från början vad som skulle hända när personen började blanda sig på riktigt med fler än mig.

Lägenheter bytas, vänner försvinner,leenden slåss sönder,värderingar suddas ut,förtroenden slås sönder lika snabbbt som en ballong spricker, BOM sa det bara -som om en hel bomb slog ner.

jag är uppriktigt ledsen, men samtidigt inte ork till att rädda något. i let it go....jag orkar inte förklara för människor längre. Sanningen och det goda är det som vinner i slutändan, och då kommer jag inte ens ihåg vilka dom var...

Jag hade kunnat säga så mycket om det hela,men som sagt - jag orkar inte förklara för människor längre. alla har sitt eget ansvar över sina beteenden och handlingar och framför allt sina tankar! Förr eller senare kommer sanningen fram och då är det försent att börja prata. och jag hoppas verkligen,verkligen inte att personen är här inne och stalkar mig och inte själv känner att h*n är falsk.

Jag har tagit bort allt som har med personen att göra, inte för att jag är arg,ledsen, besviken eller för att jag vill ha en reaktion, utan enbart för att jag inte vill ha med något sånt där att göra..! Jag vill inte ha någon kontakt eller koppling till personen/personerna,och jag vill inte det på riktigt! inte för att dra till mig uppmärksamhet eller nåt sånt, utan heelt döda i mina ögon bara.

 Trots allt så tror jag att jag går starkare ur det här, för det fick mig verkligen att inse hur lättpåverkade vissa är och hur falska även dom närmaste vännerna kan vara. Jag har fått se det många gånger- men denna gången tror jag minsann att jag lärde mig något av :)

BrrruudeN!

Jag får inte visa mig svag. Jag vet att jag får, men ändå så låter inte det undermedvetna mig göra det. jag får inte vara svag. För då skadar människor mig....jag är stark!

Jag vill inte känna mig så svag, jag vill inte vara rädd för att folk ska såra mig eller prata dåligt om mig,ens tänka dåliga tankar om mig. jag förtjänar väl inte det ? Gör jag det ? jag vet inte vem jag är...

Ensam,
bland en massa människor,
hemlängtan,
i mitt eget hus,
lycklig,
men bara på låtsas,
Gråtfärdig,
men det löser inget,
Förföljd,
av mina mörkaste tankar,
längtan,
efter någon som står bredvid mig,
Vilsen,
i min egen värld