Det är både sorg och glädje jag går vidare. Trivdes så bra här, men ibland så går allt bara åt fel håll. Helt plötsligt står man i ett stormande hav och undrar hur fan tig jag mig hit??
Jag har ju såklart simmat ut för långt helt på egen hand och inte sett eller orkat bry mig hur långt ifrån land och tryggheten jag kom.
Vad har jag blivit för människa egentligen?
Jag vägrar att skylla på att strömmen drog mig ut på djupt vatten, jag är ju inte den som är den - näe följa strömmen är inte min grej!
-fast jo. Jo lilla Madde, du följde strömmen och trodde du var odödlig -det är skillnad på att kämpa MOT strömmen och att åka med och tro man inte kommer slås mot botten, det är en jävla skillnad även om jag får för mig i mitt huvud att stryka=odödlig.
Stryka är när man kämpar sig blodig och kommer upp till ytan trots att strömmen dragit ner dig.
Det är dax för mig att börja kämpa! Inte låta huvudet ta över som jag gjort alldeles för många år nu -jag kan om jag vill! Det är jag bombsäker på! Jag är ju inte den som är den ;)

Jag har bestämt mig att allt börjar nu!
The past is the past..
Peace!

 

Lifeofteens

26 februari 2016 16:56

Stoppa djurförsök! Vill du påverka? Gå in på bloggen och läs mer. Sprid gärna vidare!

http://nouw.com/lifeofteens

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...

Skulle gå in och beställa lite kläder tänkte jag, eftersom jag ändå inte kan sova på nätterna-trots att jag vaknar tidigt om dagarna... Aja iaf,behövde lite nya tröjor och linne. Går in och börjar bläddra. Och vad i hela helvete är det vi ALLA (ty...

Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...

Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...

Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...