Direktlänk till inlägg 17 april 2013
Hatar när jag säger för mycket och sen bara inte kan sluta utan bara kräker ut mer och mer och mer. Ingen som helst tanke på hur det får mig att låta, se ut eller om det kan skada mig, jag bara pratar på.Babblar på och kan inte komma ur det,måste berätta mer detaljer för att bli rätt förstod.
Tänker hela tiden, bah -fuck! skriv eller säg inte mer nu..låt folk få tro vad dom vill,dom har alltid sin egen uppfattning ändå -det spelar ingen roll vad jag försöker få fram.
Men jag kan inte sluta, jag har tusen fler grejer att säga för att förklara hur det ligger till,jag har förklaringar till allt -hela livet uttänkt,alla misstag och snedsteg finns förklaring på....... :P
jag vill bara få fram det här och det här och det här för att man ska förstå, tillslut har jag öppnat upp hela mig själv + hunnit slå en rejäl knut på mig själv.
Som nu, jag babbar på om ingenting om något som bara jag förstår :P
bara doooh!
Aja. Första kvällen på jobbet efter ledigheten. allt gick så lätt och så snabbt. Fattar inte vad som hänt :P antagligen min inställning, då ja var väldigt trött innan jag gick på ledighet. Jag var helt slut i huvudet, och allt verkade bara gå emot mig. Så min ledighet var verkligen behövd. Alla var så glada och medgörliga, jag var lugn och inte överstressad.
Fick dessutom rätt bra nyheter, som jag hoppas går igenom. Fan vad nice det hade varit :)
Så roligt att få göra lite annat :)
Nu ser jag fram emot imorgon. Kanske får man mysa med liten bebis ^^
Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...
Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...
Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...
Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...