Direktlänk till inlägg 26 februari 2013
Började dagen med en riktig jävla panikångest. Längesen jag grät så hysteriskt, senaste tiden har jag ju bara blivit väldigt väldigt arg...
Men jag lugnade mig, tänkte om och tillslut så kände jag mig hyfsat lugn igen. Lite stolt över att jag numera klarar av att lugna mig och inte fastna helt. Denna gången funkade det iaf.
Solen kom dessutom fram för min skull ;P Och jag kan inte annat än känna lycka när solen lyser varmt på en, jag fullkomligt älskar det! jag borde BO i ett varmare land, för att må bra. Kylan förstööör mig :P
Tog tag i alla måsten, och gick sen ut med Heidi så hon kunde få spinga av sig.
Sitter nu i soffan och känner hur paniken börjar närma sig, men jag försöker att inte hänga upp mig. nu är det såhär och jag kan bara blicka framåt. Se det som såhär att såhär kommer det ju inte vara för alltid...
Skönt med långpromenad, lägga tankarna på annat en stund. hoppas vädret blir lika dant imorgon
Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...
Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...
Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...
Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...