Direktlänk till inlägg 24 september 2012
Polisen plingade på och jag kände mig direkt nervös. Förstår inte varför man gör det -osäkerhet,såklart. Det kändes som om jag var skyldig till ett mord eller nåt.
Iaf, tydligen hade det hänt något igår i trapphuset som han ville ställa lite frågor om. Men vi var ute i skogen igår, JUST vid den tiden oxå. Så vi har varken sett eller hört något.
Men ooj så nyfiken, man blir förveden (skånskt ord för nyfiken) här :P
Vi har inget annat att bry oss om liksom, så det blir skitsnack om varandra,spekulationer om alla :P
jag hade typ fler frågor än vad han hade :P jag är ju väldigt öppen och rak,som sagt! så undrar jag något så frågar jag, sen att det var en polis som arbetade med en undersökning intresserar inte mig :P
Men han svarade såklart inte. han bara log och plingade vidare på alla dörrar i trappan.
Igår när vi kom från vår promenad i skogen, så cirkulerade det massor av poliser runt lägenheterna. Skitnyfiken redan då. Sen fick man läsa på the big news fakebook att någon hade blivit tagen och dom beslagtagit hans bil och gått igenom hans lägenhet - han bor i samma trappa som mig.
Det sjuka är att han hade inbrott för ett tag sedan, undra om det har något med det att göra ? -det är mest därför jag är nyfiken,eftersom jag upptäckte att han hade haft inbrott och har haft kontakt med honom sen dess.
För det var oxå konstigt,allt var konstigt med inbrottet.
Vad fan håller jag på med?!
jag hade absolut inte uppskattat om folk pratade såhär om mig om något hänt!
oh my... jag måste bort!
Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...
Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...
Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...
Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...