Direktlänk till inlägg 22 september 2012
har städat undan och lite så. Blir nog till att städa hela lägenheten idag, sovrummet golvet är TÄCKT av kläder!
Sitter och läser kissies och Dessies blogg. Dom är så "stolt" över att dom kommit utanför stan och inser att livet utanför faktiskt oxå är värt någonting.
hela tiden skriver dom "ursäkter" om varför dom inte är fixade från topp till tå,riktigt puttsade och varför dom inte har dom "rätta" kläderna på sig.
Jag vet inte om det är så i stockholm men i resten av landet så fixar man inte sig så mycket om det inte är något speciellt man ska på. Eller ? Vanliga kläder,make up-no make up beror på humör och sådär.
Oftast vaknar man upp och lägger max 10 minuter på att fixa sig, sen är man redo. eller ?
Dom verkar ju vara barbies som har går genom fabrik för att bli perfekt. Skittöntigt.
Jag menar ser man alltid superfixad ut så ser man ju aldrig uppklädd ut.
Men välkommen till verkligheten flickor ^^ Mina dagar ser precis ut sådär. Man "vilar huden" ibland för man inte pallar och för att man inte BRYR sig.
Men i stockholm verkar man bli mobbad eller nåt om man missat foundation en dag :P Vilken stress och press...
Eller så ligger skillnaden i åldern ;P jag är ju faktiskt 25 :P
Men kan inte minnas jag var sån i deras ålder. Handlar nog om självkänslan helt enkelt.
Aja. Så har min morgon sett ut :P
haha.
Ska göra något riktigt nu :)
Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...
Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...
Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...
Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...