Direktlänk till inlägg 3 april 2012
Varför drar jag mig från att göra grejer - så osäker på mig själv, trots min självsäkerhet.
jag är rädd för att misslyckas, som om det vore det värsta. Även det minsta misslyckandet känns så enormt stort så jag inte kan hantera det.
Jag ska bara ringa ett samtal!!!
Blir dum i huvudet på mig själv.
jag måste tro på mig själv, det är där felet är. jag tror inte på mig själv - jag kan lätt påverkas så mitt tycke ändras, dock bara för en kort sekund nu mera.
Nu står jag hellre helt själv än går med på dumma grejer som är emot vad jag står för. Dock har jag kanske inte rikigt lärt mig att stå stark ensam, jag wainar rätt mycket och blir ganska arg och ledsen..
Men jag bryr mig mindre och mindre. Jag är det viktiga i mitt liv, många är viktiga i mitt liv - men jag är viktigast! - och det viktigaste av allt, folk som inte ger mig något som person utan mer äter upp mig istället, dom vill jag inte ha med att göra.
Varför kan jag inte bara ringa det där jävla samtalet - det handlar ju om mig, min framtid. Varför skräms jag ?
Framtiden har aldrig skrämt mig, varför ska kontrollbehövet vara så stort så jag inte ens kan se fram emot framtiden.
Det srkämmer mig att misslyckas - även om jag inte vill vara rädd för det.
Misslyckas man så misslyckas man,inte mer med det. Då får man prova lyckan någon annastans,i en ny ideé.
Bara ring nu! Så jag får reda på om jag kan fixa det här på bästa sätt. Istället för att bara ge upp för där är lite motgångar och för att räddslan tar över. Det är inte lättare att skita i! För då kommer jag ingenstans...
Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...
Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...
Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...
Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...