Har haft en sån jävla dag.. panikångest är något av det värsta som finns, och jag önskar ingen detta! (möjligtvis dumma makthavare).

Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden, ibland bara så för några minuter.
Att få panikångest är något av det värsta som finns, som skivet.. Man förlorar all kontroll över sig själv, det är skrämmande hur man kan tappa greppet om sig själv så totalt. Det är hemskst.

Idag tror jag att jag gav min pojkvän ett trauma han kommer bära med sig för alltid. Jag blir helst psyk störd när mina fucking anfall kommer. Idag kom det över att någon ville vara snäll och bjuda på pizza. Det blev så stressande för mig så det fullständigt klickade till i huvudet och jag fick värsta panikattacken.

Min lur är sönder, ännu en. Och jag som varit riktigt duktig med att kontrollera mitt humör,överhuvudtaget egentligen, och inte kastat grejer.
Idag nådde jag botten och kastade min mobil kraftigt ner i golvet - jag blir ledsen bara av att tänka på det :( Min fina telefon.... :(
Jag är så jävla dum i huvudet!
Det var längsen jag fick ett sånt här anfall,utan att ha något att stoppa det med.

Sist jag fick det så var det för att jag försov mig till jobbet och vaknar av att mamma som skulle skjutsa mig står utanför. Jag packade ihop alla mina grejer, klädde på mig, borstade tänderna och sprang ut. Hyperventlilerade i bilen och höll tillbaka det hysteriska gråtandet med alla min kraft. Kom till jobbet, var död dom första två timmarna,som om all energi gått ur mig, jag var en robot utan känsla eller uttryck, och en läskig räddsla några timmar in på eftermiddagen- sen var det helt över.

Denna gången hade jag inget som stoppade mig. Jag var som en tickande bomb som fick fullständiga black outs med hysteriskt skrik och gråt, skakades i hela kroppen. Att tänka på det efteråt är som att se en mardröm framför sig, jag har samma känsla som jag har efter en riktigt läskig mardröm.

Det käns som att man skriker i ett fullsatt rum men att ingen hör dig,man rycker och vinkar åt människor men Ingen tittar ens åt mitt håll -känslan är så,även om verkligheten kanske inte är så. Jag känner mig så misslyckad imellan åt,så felplacerad. Jag passar inte in här, jag har inte samma tänk. så det blir en ständig konflikt med alla jag pratar med.

Jag försöker verkligen klara ut vad det är för fel på mig. Varför jag har svårt att anpassa mig, varför jag inte bara kan ta tag i något direkt och bara göra det jag ska.

Min pojkvän säger att man hela tiden är rädd för att säga fel till mig för att jag då får utbrott. Jag ser inte det alls själv, eller jo jag kan förstå vad han menar men jag anser inte att jag hugger ner någon. Jag anser bara att min tanke är bättre och vill såklart med god tanke få personen att förstå varför jag tänker som jag gör. Men då blir jag oftast nedtryckt och anklagad för att ha tryckt ner den andra... Istället då,som jag, förklara varför personen tycker att sin tanke är bäst. Men det klarar inte många människor, utan dom tror man gett dålig kretik och klivit över personens personlighet och då käftar emot högljudt som om JAG var den som var dum i huvudet...

Kanske är det jag som gör fel...men jag kan inte se det. Istället för att jag ska anpassa mig så tycker jag att folk i min omgivning ska vara lite mer öppensinnande.

Kontrollbehov läste jag lite om...fast man aldrig ska läsa om massa sjukdomar när man mår dåligt. Men jag vet att jag har otrolig kontroll behov. Typ om jag ber min pojkvän diska, så kan jag gärna stå brevid för att se så han gör det rätt... Skrattretande.

Iaf, läste om det och det är mycket som stämmer in på mig,inte allt tex som dom "vanliga" tecken på kontrollbehov.

Som tex hur jag anlysera allt jag själv säger eller gör,efter jag sagt eller gjort något. Sa jag rätt? gjorde jag rätt ? vad tycker andra om mig nu ?

Och det värsta av allt då är att jag är den personen som egentligen skiter fullständigt i vad andra tycker om mig! Men jag tror att kontroll behovet har fått mig att ha kontroll över mer och mer destu längre tiden har gått. Jag märker ju själv hur jag har blivit värre.

Samma jag låter gärna andra bestämma, just för att jag blir så stressad av att göra det själv,en lustig panik känsla kommer över halsen. Jag är ändå inte så kräsen av mig,så det gör inget om andra väljer åt mig.

Jag frågar hela tiden hur andra i min omgivning mår - omedveten kontroll över andras mående.

Jag blir otroligt stressad och orolig (som ofta övergår till deperession eller panikångest) om det är smutsigt eller extremst stökigt runt mig.

"Ett överdrivet kontrollbehov av framförallt andras åsikter och tankar om den egna personen

och prestationen är ett inslag i både social fobi och generaliserat ångestsyndrom."

om jag bara hade kunnat spola tillbaka 4minuter...Jag är verkligen jätteledsen över min mobil :(

Och jag skäms så för hur jag förllorade hela mig själv och blev så iskall och galen... Det är sjukt, riktigt sjukt :'(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...

Skulle gå in och beställa lite kläder tänkte jag, eftersom jag ändå inte kan sova på nätterna-trots att jag vaknar tidigt om dagarna... Aja iaf,behövde lite nya tröjor och linne. Går in och börjar bläddra. Och vad i hela helvete är det vi ALLA (ty...

Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...

Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...

Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...