Jag hörde för ett tag sen någort bra ."Förr hade föräldrar många barn,idag har barn många föräldrar". Enligt mig beror de på en sak,att många skaffar barn när dom själva är barn,eller precis har kommit ur barndom. Man vet inte vad som är viktigt att prioritera i livet än,man vet inte vad man vill,var man är eller vem man är.Man tror man är kär och att de ska hålla förevigt med sin älskade,men i den åldern kan man inte förutse framtiden. De är ändå ett litet liv man sätter till världen,barnet skadas så otroligt mycket OM de skulle ta slut med sin partner.
 Jag tycker iaf att man ska ha varit tillsammans 3-4 år,och de ska vara ett bra och sunt förhållande och man ska ha känt varandra i minst 2-3 år, innan man skaffar barn.
Jag menar absolut inte att de är fult eller att jag tycker illa om folk som skaffar barn som unga ,men jag tycker det är dumt och väldigt synd. Du har ett liv,en chans. Man kan tyvärr inte spola tillbax tiden. Tänk när du sitter där som 50 åring och tänker tillbax på vad du gjorde med din ungdom, med den bästa tiden i ditt liv.
Du hade älskat ditt lilla underbarn även om du väntat ett par år :)
Eller tänk såhär, va hade du känt om ditt barn kommit hem vid 18års ålder och berättat att hon/han ska bli förälder ? Klart man blir glad och stöttar sitt barn, lägg märke till BARN, men innerst inne tror jag man tycker de är vääldigt synd, hade du inte gjort de ?

Unga mammor blir så arga när man tar upp något sånt här.De finns liksom bara ett sätt att tycka och tänka om den här saken och de är deras tanke. "Man förstör inte sitt liv, man ersätter det med något bättre". Varför ersätta sitt eget liv ? Är de så värdelöst så man måste skaffa ett annat ?Och riskera att första dennes liv oxå ?
Varför ha så bråttom med något som aldrig försvinner från en ? Ungdomen får man aldrig tillbax,barn kan man skaffa när som helst i livet. Jag tror även man uppskattar livet mer om man skaffar barn efter 25års åldern.

Hela min släkt och många av mina vänner skaffade barn vid 20 år åldern,vissa har de gått bra för och dom lever lyckligt tillsammans,eller dom lever iaf tillsammans , medans andra lever på två olika håll och kan knappt titta på varandra förrens dom börjar bråka -man märker mycket på hur barnen tills dessa föräldrar är. De är mycket ilska och osäkerhet hos "barnen" med seperernade föräldrar.....Vill ha mycket uppmärksamhet och de är viktigt för dom att bli omtyckta och dom gör nästan vad som helst för att bli de.

Jag själv har varit inne på tanken att skaffa barn,just för att jag ville ha något i mitt liv som jag visste älskade mig till livets slut,en säkerhet till kärlek. Hade inte min dåvarande pojkvän varit smartare än mig så hade jag haft en liten nu. Han menade på att han ville leva livet,utan att behöva tänka på någon annan än sig själv.Han va inte mogen att ta de steget, han insåg de och han fick mig att inse de oxå, även om de tog 3år för mig. Jag är väldigt glad över den lärdomen, för idag hade jag inte haft ork eller tid till ett barn. Jag vill gör så mycket, och de hade jag aldrig fått chansen till att göra om jag haft ett barn. Nu är de enbart jag själv som stoppar mig.

Sen tycker vissa att bara för att man skffat barn så betyder inte de att man inte har möjligheter, men jo. Man lämnar inte bort sitt barn för man inte hunnit leva livet innan man skaffade barnet. Man skulle tänkt på de innan. Visst någon gång ibland,mindre än en gång i månaden kan man lämna bort sitt barn för att kunna få andas och tänka lite på sig själv. Jag menar då när barnet är mellan 0-5 år gamla.

Mina föräldrar gjorde de misstaget,dom skaffade mig när dom va 20,ingen av dom hade levt ut sin ungdom än.Dom festade,dom åkte utomlands,dom åkte till massa platser med vänner och lät mig bo hos mormor. (detta är hur jag själv ser de,mina föräldrar skulle nog aldrig erkänna detta) Jag hade ingen dålig uppväxt eller så,men jag tycker bara de är illa,de ser så illa ut. De är dumt.

Jag kan ha fel,jag har inget barn, tänker alltså inte som någon som fått välja mellan ett barn och sina bästa år i livet. Men jag hat iaf haft samma iställnign till att skaffa barn som anatgligen dom flesta har haft,har dom inte tänkt som jag så snälla berätta varför ni valde bort er bästa tid i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då är vi här,med facit i handen. Det blev som jag egentligen visste om hela tiden. Det funkade inte,inte alls! Får berätta mer om det en annan dag, sitter på telefonen och skriver ikväll och då är det jobbigt att skriva långa texter. Så hur må...

Skulle gå in och beställa lite kläder tänkte jag, eftersom jag ändå inte kan sova på nätterna-trots att jag vaknar tidigt om dagarna... Aja iaf,behövde lite nya tröjor och linne. Går in och börjar bläddra. Och vad i hela helvete är det vi ALLA (ty...

Nu får det ju vara slut på den här skiten jag och min sons pappa håller på med. Återigen försökte vi fixa allt vi lagt på hög, alla problem, alla bråk. Det gick bra i 6 dagar, som det ungefär brukar innan han och hans andra son kommer hem och beha...

Min mormor har blivit sjuk, eller hon har varit det ett tag nu. Hon har drabbats av Alzheimers. Vilket innebär att hon glömmer saker och personer, ja allt glömmer hon. Hon går tillbaka till ett ungt stadie i sitt liv och förstår inte alls verklighete...

Men ja, så är det. Det var längesen jag kände lugnet och tiden till att skriva ner mina tankar och händelser. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket ilska inom mig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Räcker något...